Jag har haft ont i ena foten en längre tid. Jag har också sett att tån bredvid stortån har lutat sig mer och mer in mot stortån. Men jag har inte tänkt särskilt mycket på det. Snarare bara konstaterat. Lite ont ibland. Lite mer ont vissa dagar. Man vänjer sig. Tills smärtan blev värre. Till slut blev det svårare att bortse från den.

När en vän, som är fysioterapeut, var hemma hos mig tittade hon på foten. "Den där tån är ur led."

Hon berättade också att det skulle kunna finnas en stressfraktur i foten, även om det behöver undersökas närmare för att veta säkert. Plötsligt fick smärtan en förklaring. Jag förstod att det fanns en faktisk skada bakom det jag hade lärt mig att leva med.

Då slog det mig hur ofta vi gör likadant i organisationer.

De flesta problem uppstår inte över en natt.

Det handlar sällan om en enskild konflikt, ett enskilt missförstånd eller ett enskilt dåligt beslut. Istället börjar det ofta med något litet. En irritation som aldrig reds ut. En otydlighet som ingen riktigt tar ansvar för. En chef som inte får rätt förutsättningar. En arbetsgrupp som gradvis slutar prata med varandra på riktigt.

Till en början fungerar det ändå. Man täcker upp. Man löser problemen på egen hand.

Precis som jag fortsatte att gå på min fot.

Men kroppen vänjer sig egentligen inte. Den kompenserar. Och varje gång en del av kroppen kompenserar får en annan del bära en större belastning.

Organisationer fungerar på samma sätt.

När människor ständigt behöver kompensera för otydlighet, konflikter eller brister i samarbetet går det åt energi som egentligen borde användas till verksamhetens uppdrag. Till slut blir smärtan så stor att den inte längre går att ignorera.

Då kommer ofta frågan: "Hur kunde det bli så här?"

Men sanningen är att problemet ofta har funnits där länge. Det som förändrats är att det inte längre går att leva med. det gör för ont helt enkelt.

Det fina med min väns kommentar var att hon inte började med att fråga varför jag inte hade sökt hjälp tidigare. Hon började med att titta. Undersöka. Försöka förstå.

Det är där ett hållbart utvecklingsarbete börjar – oavsett om det handlar om en människa, ett team eller en hel organisation. Inte i snabba lösningar. Inte i att leta syndabockar. Utan i en nyfiken vilja att förstå vad som faktiskt händer.

Det är precis så ett uppdrag hos Grow Insight många gånger börjar. En stor del av mitt arbete handlar om att hjälpa såväl människor som organisationer att stanna upp, se det de själva har slutat lägga märke till och förstå vad som egentligen händer.

För det vi vänjer oss vid riskerar att accepteras om inget görs åt det. Inte för att det är normalt, utan för att vi med tiden avtrubbas. Det som en gång skavde och kändes blir så småningom en del av vardagen.

Ett nytt perspektiv förändrar ingenting i sig. Men det kan hjälpa oss att se det vi själva har slutat se. Och därefter, när vi förstår orsaken bakom symtomen, blir det möjligt att skapa förändring som håller över tid.

Därför är en av de viktigaste frågorna vi kan ställa – både till oss själva och till våra organisationer: Vad är det som händer här – egentligen?

Och kanske ännu viktigare – vågar vi lyssna på svaret?

Vad har du vant dig vid som egentligen förtjänar att bli undersökt?